Kära blogg!
Du har hamnat i skymundan och jag har inte direkt ansträngt mig för att hålla dig levande. Du har blivit lite bortglömd och bortprioriterad på sistone.
Du kom till för drygt ett år sedan som en kanal för information till nära och kära men också som en ventil och dagbok för mina tunga stunder på Neonatalavdelningen på SÖS. Fem veckor var detta vårt hem och du blev min länk till verkligheten…
Drygt ett år senare med en välmående 1-åring, 30 000 besökare och med en gedigen och värdefull logg på allt vi varit med om under vårt omtumlande år så får du stå tillbaka lite grand.
Du har hjälpt mig sortera tankar och det tackar jag dig för!
Kanske ska du få bli en bok i tryckt form som lilla Clara kan få läsa när hon blir större.
(för nyfikna finns länk HÄR)
Snart börjar en ny fas i vårt liv – jag avslutar mammaledigheten och kastar mig in i arbetslivet igen. En välkommen förändring för hela familjen.
Du, kära blogg, kanske får vara med på ett hörn då också men jag kan inte lova något!
TACK!
…och tack också till alla som läst, hejjat på, uppmuntrat oss, tänkt på oss och stöttat.
Psssst! Clara mår fint. Är nu strax 14 månader och en bestämd liten dam. Ligger fint till i utveckling – varken sen eller tidig. Hon har ätit upp sig rejält och är bastant och stadig. De farhågor om infektionskänslighet för prematura barn, som vi blev varnade för, har inte drabbat henne. Två förkylningar och feber vid två tillfällen på 14 månader är inget att tala om.
Vilken dag som helst tar hon sina första steg. Har länge gått med gåvagn och med stöd av väggar eller möbler men blir lite ”feg” när hon släpper.
Får se om det händer under denna vecka så att jag får uppleva de första stegen innan jag börjar arbeta.
So long – vi hörs!